Metro levererar morgonsatir (förhoppningsvis)

image

Ja vi får väl alla hoppas att det ändå inte ligger någob seriös forskning bakom det här. Tyvärr är det nog inte så då länsstyrelsen menar på att kollektivtrafiken är en jämnställdhetsfråga. Ja i syfte av anställda kan det väl vara så, inte i restid per resenär. Metro har nu tillsammans med länsstyrelsen delat upp ”resande” till manliga och kvinnliga så vi nu har ett dilemma. Kvinnors tid har ökat i snitt med 3 minuter, varav männens restid verkar vara den samma som för två år sedan. Hur kan man ens räkna ut det? Men det är tur att vi nu har både manliga och kvinnliga resande i Stockholms lokaltrafik, det har ju länsstyrelsen sagt! Vi måste med krafttag bekämpa denna orättvisa och se till att det inte tar för lång tid att åka kollektivt, speciellt om du är kvinnlig resenär för det tar mycket längre tid för henne att åka från punkt A till punkt B! Krafftag, jämnställdhet!

Mannen som kladdade

Herr Klokboks Kollektion

Saker som hänt …

Först var där en man som, full som en alika, pissade på min hamburgare, drog ner byxorna och sen började jucka med alkoholslapp kuk i närheten av min mun medan hen utstötte grymtande läten. Det var nästan en Lorry-sketch i verkligheten. Då när det skedde fanns inte uttrycket. Numera kallas det teabagging.

Sen var där en annan man som, av okända orsaker, insisterade på att jag var en spermahora. Mannen i fråga var i 70-årsåldern med Mycket Kraftigt Eftersatt Personlig Hygien. Han var dessutom full som en alika. Han hade förstås gott om pengar, vilket kanske var en av orsakerna till att han fick härja hur han ville på En Viss Krog i innerstan – en krog som numera är en Liedlbutik. I sitt följe hade han en urindoftande gammal tant och en mycket ung asiat som endast talade bruten engelska och hade pupiller stora som…

Visa originalinlägg 875 fler ord

The Lean Physique And Why It’s Dangerous

Rondeau Health and Wellness

I’ve noticed something lately.  I’ve noticed a lot of commenters either applauding authors for having awesomely lean physiques and wondering how they too can get to 12% body fat. On the flip side, I’ve also noticed many many commenters blasting bloggers/fitness professionals for not being super lean or totally cut, because isn’t every fitness professional supposed to have a body like this?

fitspo3

Gorgeous, yes. Realistic for most people? Nope. 

The piece of this puzzle that really makes me want to scratch my eyeballs out is that there are so many people out there who believe that one must be incredibly lean, tan, and ”cut” in order to really know what you’re talking about when it comes to fitness. And also that it’s healthy and sustainable for the general public to reach this level of leanness as well.

In reality, nothing could be further from the truth. First of all, and…

Visa originalinlägg 1 169 fler ord

Eftermiddag i september

Johan tyckte att det var dags för den dagliga cigaretten på strandvägen. Han kunde se ena halvan av solen som sakta gick ner över Stockholm samtidigt som han tände sin cigarett. Johan plockade upp sin nya telefon, den allra nyaste modellen. Undra vem som såg andra halvan av solen? I solens sena sken lyckades han med lite tur och mycket hårt slit få till en bra bild på sin cigg och solen. Så hårt hade han nog inte jobbat på länge för att få till en bild till Instagram, men den här blev bra. Det kunde stackars Johan känna genom att sakta men säkert se sig omkring och han kunde inte låta bli att le när han insåg att han inte var den enda som fotade solen, det var ju det absolut viktigaste man kunde göra.

Ensam promenerade han iväg ner mot Norrmalmstorg. Det är lätt att fantisera när tankar och minner står honom upp i halsen, det börjar bli kallt. Johan kunde känna sin nya telefon bli kall, låret började bli stelt. Var han på väg att bli gammal? Det blåste in en lätt bris från hamnen, det låg något kallt i hans jackficka. Johan började frysa, alla människorna som precis varit ute försvann, han var ensam. Vidare in mot stan var gatorna tomma. Telefonen kändes nu som en isbit i jeansfickan, han drog upp den. Den gick inte att hålla i, det var för kallt. Johan placerade varsamt telefonen i sin varma jackficka inte i den kalla. Johan passerade fattiga och hemlösa utan att ge de någon större uppmärksamhet. Världen låg i krig och ett höghus i stan stod i brand. Johan gick förbi någon meter från husväggen, lågorna slog honom i ansiktet. Han stannade till, begrundade det brinnande huset och de skrikande människorna. När han blickade upp mot de övre planen såg han folk som skrek, men kunde inte höra något, allt var tyst. En man hoppade, han dog strax intill Johan där han landade. Det var kallt, lågorna slog honom i ansiktet och det rann blod på gatan. Himlen hade blivit svart och luften var tjock, det gick inte att andas. Johan vände ryggen och gick.

Vad var det som gjorde Johan varm? Luften blev lättare och himlen blev blå. Det kändes som han blev upphöjd på en osynlig piedestal framhuggen ur ett berg av hans älskade folk. Johan var snäll mot sitt folk och gav dem livsviktig kunskap via bilder, de gav honom värme. Han tackade tyst folket för värmen, det började komma folk till gatorna igen. Det var en varm eftermiddag nu, fler och fler gillade Johans bild, det blev varmare. Tur att han gjorde något viktigt för sitt folk.